Allt jag ville var att springa där ifrån. Springa tills mina fötter blödde, om inte mer.

Springa bort från allt, dit absolut ingen kunde återfinna min kontakt.

Leva mitt liv från början och göra om mina val som jag gjort förut, men nu välja dom rätta.

Men jag kunde inte springa, jag fick inte springa.

Fysiskt sätt satt jag bara på en stol och skakade av frustation.

Men i mitt huvud var jag inte där, jag var där jag kände mig trygg.

Inget i min närvaro exizterade, jag var borta.

Allt prat runt mig var fågelkvitter en solig morgon.

Alla okända ljud var från bäcken som sjöng.

Inget var som det egentligen var.

Alla former fick annorlunda utseenden, allt förutom du.